Simon Olsson Bryssel- mitt i krisen. Att komma ihåg och förstå är att åtstramningarna som sker också ökar den sociala misären ,alkohol och drogkonsumtionen. Att alkoholen kostar närmare 130 miljarder euro varje år hade även det sparat mycket pengar.. Just sayin. Det kan ingen politiker blunda för. Nedan följer det som jag använder i mina diskussioner med politiker nu.

Har precis haft en dag full med Eu information, både nytt och gammalt. Känner mig som en "Eurocrate" som det heter. Jag kommer dela med mig av lite vi pratat om idag och varför vi just nu har den här krisen. Europa är ju för de flesta av er ett ganska luddigt objekt där det arbetar massa politiker typ. Det är delvis sant men istället för att se den som politiker så kan man se dem som små Reinfeldts allihop. Alltså de har alla MYCKET makt. Dessutom är vi i Sverige dåliga på att ifrågasätta våra EU politiker och de gör att lobbyister får allt större utrymme att påverka dem. Inte bra.

Tillbaka till krisen, jag kommer sammanfatta om någon vill ha hela får de skicka ett mail till [email protected]. Steg ett: Läser man tidningar runt om Europa som skriver om krisen så kan man tro att den Precis dök upp som ett brev på posten. Det kan jag tala om att den inte gjorde. Vi backar bandet till innan det började nämligen 50-60 talet. Vi har precis haft krigstider och Europa har utvecklat en massiv industri kapacitet. De flesta länder i väst-Europa hade så snabb tillväxt på ekonomin att de kunde ge arbetsvillkor och garantier som var mycket mer generösa än till exempel USA. Dock klarar inte ekonomin återhämta sig efter den stora oljebrist som uppstår -73 och här börjar det köra ihop sig.


Steg 2: Under hela 25 år sjönk den ekonomiska tillväxten och man fick en åldrande befolkning med minskat antal unga. Man fick se flertalet industrier och arbetskontrakt flyttas till USA på grund av den dåliga ekonomin i Europa. Ståthållaren Tyskland klarade inte ens följa med i den utvecklingen som följde och man fick se sig som en förfining av gamla arbetsmetoder där man tyckte att förändring och flexibilitet var väldigt främmande. Sedan kommer IT- tiden och det kan jag verkligen hålla med om att hela Europa har suttit på läktaren och bara kollat på utvecklingen istället för att uppmana den.


Steg 3 nutid: Det såg faktiskt ut som Europa hade fått upp ögonen för flexibilitet då länder som Tyskland och Frankrike verkligen tog fart och skapade den gemensamma valutan. Visst fanns det många skeptiker men för att globalt kunna konkurrera var det tvunget att få ett mer enat Europa och för lättare handel och utbyte över gränserna. Dock var den gemensamma valutan bara steg ett och frågar du mig var det den lilla delen. Det som var tvunget att komma efter detta var ju självklart gemensamma strategier för arbetsmarknaden och flexibilitets åtgärder särskilt åt länder som redan vid inträde hade icke konkurrens kraftiga arbetsmarknader. I Skandinavien lyckas vi utveckla den så kallade flexcurity modellen som vi har än idag dock något förändrad. Ytterligare ett antal länder inför detta men de länderna som var av största vikt att ta in det säger nej. Grekland, Italien, Portugal, Irland, Spanien säger nej. De tycker sig vara nöjda med sitt nuvarande system. Klart de är det, låg pensionsålder och ytterst svårt att bli avskedad, en mardröm för alla företag som vill bestå konkurrenskraftiga. Varför det blivit såhär har säkert många anledningar. Dock tror jag att i länder där 70% av den styrande makten är besläktad (Grekland och Italien) så borde något sagt något tidigare. Svårt att inte vara lite kritisk. Nu gäller det att vi börjar ifrågasätta vad nästa steg blir för även att vi inte är eurozonen kan jag lova att våra skattepengar rycker också. Hoppas ni fått en bättre bild och kommentera gärna era tankar.

Yours//
 Allt gott/ Simon Bryssel